TRÖSTAR GUD?

Genom omtumlande smärta får Elsa uppleva förtvivlan och sorg. Vad gör man när sorgen tar över? Kan man komma ut ur det? Är Gud kapabel att trösta en?

År 2013 var Elsa gravid med sitt första barn, en son. Hon var beräknad att föda vid jul. Tillsammans med sin man Paul köpte de in barnkläder och leksaker för att välkomna den nya familjemedlemmen. Det beräknade förlossningsdatumet närmar sig och den 29 december vaknar Elsa upp, men märker att något inte står rätt till. Barnet, som annars brukade röra på sig, låg stilla. Genast bokar de tid för en undersökning och åker in till sjukhuset. När de kommer fram gör läkaren ett ultraljud och till deras förtvivlan kunde de inte hitta ett hjärtslag.
–     Det var den värsta stunden i mitt liv. Vi bad och bad, kollade på ultraljudet igen, men han levde inte, berättar Elsa.

Den vintern födde Elsa sin son död. Efter födseln lämnas han kvar i ett kylrum på sjukhuset och de åkte hem utan honom. Med förtvivlan och tunga hjärta klev de in i en tyst lägenhet. Spår av vad som kunde ha varit låg över lägenheten. Verkligheten de sett fram emot var nu borta. Elsa var överväldigad av känslor. Sorgen och besvikelsen att barnet inte var vid liv, den enorma kärleken till honom och skuldkänslor att hon inte var tillräcklig.
–     Det går inte att föreställa sig vad det innebär att förlora ett barn, men mitt i min förkrosselse fick jag uppleva hur Gud tröstade mig. I den värsta sorgen var han verkligen där, trofast genom allt och det var häftigt. Jag började se livet på ett nytt sätt och blev övertygad om att min son var med Gud.

En dag börjar Elsa dagdrömma om en dotter. Drömmarna fortsatte och de blev en så tydlig visualisering att Elsa köpte hem kläder, hon visste även vad barnet skulle heta. I väntan på barnet spenderade hon tid i bön och skrev ned bibelord med löften för barnets framtid.

Detta hjälpte Elsa att tro under hela graviditeten. Barnet skulle få leva och växa upp tillsammans med dem. Idag har Paul och Elsa två döttrar, Sarah 4 år och Elisabeth 2 år.

I Februari 2018 går Elsas pappa plötsligt bort. Även Paul hade ungefär vid samma tid förlorat sin mamma, vilket blev en stor sorg för dem båda. En kväll, när barnen hade somnat, satt Elsa i sitt sovrum. Det enda hon kunde tänka på var att hon var trött. Trött på att förlora sina närmsta. Trött på att gå runt och leva med rädslan att någon från familjen, när som helst, kunde ryckas bort från henne.

–     Det är hemskt att förlora någon så nära hjärtat. Det är då fienden får tillfälle att fylla en med rädsla och spår efterlämnas varje gång tanken kommer upp, berättar Elsa.

Den kvällen ber hon en bön om att hon inte ville se någon mer dö, det fick inte hända mer. I den stunden får hon löftet till sig att nästa gång någon i hennes familj var nära döden skulle den personen mirakulöst överleva.

–     Guds kärlek och omsorg blir tydlig i de mörkaste stunderna. När han ger ett ord bär det genom de svåraste perioderna i livet, gång på gång. Jag kände en lättnad att han gav mig det löftet, jag hade inte klarat av det annars.

Elsa bevarar löftet inom sig. Ungefär ett halvår efter får hon ett samtal. På andra sidan luren hör hon Pauls vän berätta att Paul har kollapsat. Genast påminns hon om löftet Gud tidigare gett henne. Elsa skickar iväg ett meddelande till familjen och sin WAO ledare, lämnar barnen hos sin bror och åker mot Danderyds sjukhus. Sköterskan berättar för henne att Pauls hjärta stannat, men Elsa förstod inte hur det kunde hänt eftersom han aldrig blev sjuk.

När Elsa får se Paul ligger han nedsövd. Oddsen att man överlever hjärtstopp är liten, men Elsa kände en frid genom allt. En dag senare vaknar han upp och efter två veckor på sjukhuset blir han utskriven.  Det var som om det aldrig hade hänt och än idag vet de inte orsaken till varför.

–     Oavsett kaoset kände jag hur den Helige Ande hade förberett mig. Jag vet att Gud var med oss och gjorde ett mirakel.

Elsa upplevde ett enormt stöd från församlingen. Hennes WAO ledare hade besökt dem på sjukhuset och WAO gruppen stod med i bön. Genom varje sorg har hon upplevt hur Gud varit trofast, burit och lyft upp henne. Idag fortsätter hon att fästa sin blick på Jesus.

–     Jag väljer att fokusera på Gud genom svårigheter och då får jag ett större perspektiv. När det kommer frågor om hur man ska klara av det och vad som kommer hända efter så vet jag att Gud själv upprättar, stödjer och styrker en. Fäst blicken på Jesus. Han är den bästa hjälpen och trösten genom livets alla svårigheter, säger Elsa.